dålig natt..
Som vanligt har jag knappt kunnat sovit något i natt.. Haft sjukt jobbigt med andningen, kräkts och vart allmänt skskis i kroppen.. Skrapade väl iallafall ihop 4 timmar sömn ändå. Nu sitter jag och väntar på att kl ska rulla iväg så jag kan ut och rida. Hästarna har iallafall fått morgon fodret, har även hunnit kommit ut i hagarna och står nu och äter på sitt morgon hö. Aja, ska iallafall försöka hålla mig relativt pigg tills jag ska ut.
Tänkte även ta och passa på att skriva live närmare om mina två Ponnysar, som jag i stort sätt är uppvuxen med!
Isabella
Ja, denna ponny var verkligen starten på min karriär, hon har faktiskt funnits i familjen längre en vad jag själv har gjort. Och jag kan säga att det är en mkt mkt speciell tjej men när man får grepp om henne och övervinner hennes hjärta så gör hon verkligen allt för en och denna häst har inte bara ledit mig dit jag är idag, utan så många fler. Isabella är ju (till er som inte vet) en c-ponny fjording. Så min lokala tävlings debut gjordes på henne, det var inte det lättaste. Ramlade jag inte av mitt i banan så rammlade jag av innan start eller efter mål. Hon bockade nästan ALLTID av mig. Men min uppväxt vid hästarna hade lärt mig att det bara var att bita i det sura äpplet och fortsätta, med tiden gick det ju allt bättre och bättre. Denna häst har jag verkligen haft sån otroligt glädje av och vi har verkligen provat på allt möjligt, hon har vart bra i allt, men hennes hjärta har alltid brunnit mest för hoppningen. Hon har vilja & kapacitet ut över det vanliga. En häst som ställer upp i alla lägen hur man en kommer, så länge man har fart så hoppar hon, oavsätt om det är en 40 oxer eller en trippelbarr på 120. Hon fick mig att inse vad ridning gick ut på, att det inte alltid var lätt, att man måsta kämpa. Men idags läge har det vart värt var enda tår. Denna ponnyn är verkligen en på miljonen!!! Jag älskar henne över hela mitt hjärta, kan faktiskt inte se mig i ett liv utan henne och jag lovar utan henne hade jag aldrig vart där jag e idag.. Idags läge är hon 20 år, rids helt normalt, men går tyvärr inte som tävlings ponny längre, utan gått lite i pension. Men skuttar och åker ut på nån pay and jump ibland. Mitt hjärta!<3
Peach Blossom
Ja, vart ska man börja.. Kan ju börja med att säga att denna röda dam är speciell ända ut i fingderspetsarna. Vem som helst kan rida henne, för hon är guda snälla. Men knikset är att rida henne rätt. Denna häst fick mig verkligen att se och veta vad riktig ridning innebar. På denna häst har jag lärt mig att rida på känsla och med mjukahjälper. Men Peach kan man nog säga att var den hästen som jag har utveklas mest tillsammans med. Inte bara jag utvecklas utan även hon. Har många många gånger fått höra hur dålig jag på att rida som inte kan rida denna häst(eftersom hon är så lätt). lika roligt är det varje gång jag slänger upp någon.. Peach har en tendens till att bli tygelhalt, inte tar stöd på bettet, samtidigt som hon är extremt känslig i munnen. när hon blir så där ostadig är det oftast för man inte är tillräckligt stadig själv eller så saknar hon framåt bjudning, men knikset att rida henne fram är inte direkt det lättaste, hon svarar fint på hjälper och vikt, men så otroligt lätt i baken. Så en halv millimeter åt vänster eller för mkt med vänster skänskeln så slinker stjärten ut. Vilket betyder att denna häst måste man ge hjälperna i EXAKT tidpunkt, tar man inte halvhalten EXAKT samtidigt som man lägger på benen rinner hon iväg,eller så blir det sluta. Alltså en häst som kräver väldigt mkt stadighet och balans och framför allt ben. När man väl hittar knapparna på henne är hon helt gudomlig. I hoppningen har hon haft lite problem med självförtroendet. Men så länge matte rider rätt och gör allt exakt så går hon som en klocka. Peach har en tendes till att se extremt sur ut men skulle aldrig göra något, hon gör det när hon blir osäker eller sur använder det lite som en försvarsmekanism.. Denna häst skulle jag verkligen kunna skriva en hel bok om, då jag vart med redan från början med denna tjej och hon utvecklas fortfarande dagligen. En häst men måste ha extremt mkt tålamod med och man måste vara trygg i sig själv och ha lugn. Har också vart med om en hel del, vi har provat allt möjligt, men hennes starka sida är dressyren & hoppningen. Ja, hon är verkligen en klocka. Som alla tränare säger, Gud vilken fin ponny, hon kan bara hon vill och piloten på ryggen gör rätt, så sant! Peach är absolut en del till varör jag är där jag är idag, utan tveka. Jag älskar henne söver hela mitt hjärta, hon är verkligen en porslins häst, skulle aldrig kunna tänka mig att leva utan henne. Finaste sessan!
Måste ju även tala om att dem hära ponnyerna är rena rama motsatsen till varandra. Från början när jag hade bägge två måste jag JÄMT rida Peach före Bella, annars vart jag för hård i handen på Peach. Så jag tyckter det har vart oerhört bra, jag är väldigt tacksam för det. Utan dem hade jag aldrig vart där jag är idag, dem är min andra halva och får mig hel.
Finns ju även många mer saker som gjort mig till den jag är, då jag haft och fått så oerhört bra möjligheter att rida/tävla/träna/utbilda/rida in andras hästar. Men i grund och botten är det tack vare mina finaste ponnysar som hjälpt mig hit idag! Undra vad jag hade vart utan dem.
DEM ÄR BÄST!<3
Tänkte även ta och passa på att skriva live närmare om mina två Ponnysar, som jag i stort sätt är uppvuxen med!
Isabella
Ja, denna ponny var verkligen starten på min karriär, hon har faktiskt funnits i familjen längre en vad jag själv har gjort. Och jag kan säga att det är en mkt mkt speciell tjej men när man får grepp om henne och övervinner hennes hjärta så gör hon verkligen allt för en och denna häst har inte bara ledit mig dit jag är idag, utan så många fler. Isabella är ju (till er som inte vet) en c-ponny fjording. Så min lokala tävlings debut gjordes på henne, det var inte det lättaste. Ramlade jag inte av mitt i banan så rammlade jag av innan start eller efter mål. Hon bockade nästan ALLTID av mig. Men min uppväxt vid hästarna hade lärt mig att det bara var att bita i det sura äpplet och fortsätta, med tiden gick det ju allt bättre och bättre. Denna häst har jag verkligen haft sån otroligt glädje av och vi har verkligen provat på allt möjligt, hon har vart bra i allt, men hennes hjärta har alltid brunnit mest för hoppningen. Hon har vilja & kapacitet ut över det vanliga. En häst som ställer upp i alla lägen hur man en kommer, så länge man har fart så hoppar hon, oavsätt om det är en 40 oxer eller en trippelbarr på 120. Hon fick mig att inse vad ridning gick ut på, att det inte alltid var lätt, att man måsta kämpa. Men idags läge har det vart värt var enda tår. Denna ponnyn är verkligen en på miljonen!!! Jag älskar henne över hela mitt hjärta, kan faktiskt inte se mig i ett liv utan henne och jag lovar utan henne hade jag aldrig vart där jag e idag.. Idags läge är hon 20 år, rids helt normalt, men går tyvärr inte som tävlings ponny längre, utan gått lite i pension. Men skuttar och åker ut på nån pay and jump ibland. Mitt hjärta!<3
Peach Blossom
Ja, vart ska man börja.. Kan ju börja med att säga att denna röda dam är speciell ända ut i fingderspetsarna. Vem som helst kan rida henne, för hon är guda snälla. Men knikset är att rida henne rätt. Denna häst fick mig verkligen att se och veta vad riktig ridning innebar. På denna häst har jag lärt mig att rida på känsla och med mjukahjälper. Men Peach kan man nog säga att var den hästen som jag har utveklas mest tillsammans med. Inte bara jag utvecklas utan även hon. Har många många gånger fått höra hur dålig jag på att rida som inte kan rida denna häst(eftersom hon är så lätt). lika roligt är det varje gång jag slänger upp någon.. Peach har en tendens till att bli tygelhalt, inte tar stöd på bettet, samtidigt som hon är extremt känslig i munnen. när hon blir så där ostadig är det oftast för man inte är tillräckligt stadig själv eller så saknar hon framåt bjudning, men knikset att rida henne fram är inte direkt det lättaste, hon svarar fint på hjälper och vikt, men så otroligt lätt i baken. Så en halv millimeter åt vänster eller för mkt med vänster skänskeln så slinker stjärten ut. Vilket betyder att denna häst måste man ge hjälperna i EXAKT tidpunkt, tar man inte halvhalten EXAKT samtidigt som man lägger på benen rinner hon iväg,eller så blir det sluta. Alltså en häst som kräver väldigt mkt stadighet och balans och framför allt ben. När man väl hittar knapparna på henne är hon helt gudomlig. I hoppningen har hon haft lite problem med självförtroendet. Men så länge matte rider rätt och gör allt exakt så går hon som en klocka. Peach har en tendes till att se extremt sur ut men skulle aldrig göra något, hon gör det när hon blir osäker eller sur använder det lite som en försvarsmekanism.. Denna häst skulle jag verkligen kunna skriva en hel bok om, då jag vart med redan från början med denna tjej och hon utvecklas fortfarande dagligen. En häst men måste ha extremt mkt tålamod med och man måste vara trygg i sig själv och ha lugn. Har också vart med om en hel del, vi har provat allt möjligt, men hennes starka sida är dressyren & hoppningen. Ja, hon är verkligen en klocka. Som alla tränare säger, Gud vilken fin ponny, hon kan bara hon vill och piloten på ryggen gör rätt, så sant! Peach är absolut en del till varör jag är där jag är idag, utan tveka. Jag älskar henne söver hela mitt hjärta, hon är verkligen en porslins häst, skulle aldrig kunna tänka mig att leva utan henne. Finaste sessan!
Måste ju även tala om att dem hära ponnyerna är rena rama motsatsen till varandra. Från början när jag hade bägge två måste jag JÄMT rida Peach före Bella, annars vart jag för hård i handen på Peach. Så jag tyckter det har vart oerhört bra, jag är väldigt tacksam för det. Utan dem hade jag aldrig vart där jag är idag, dem är min andra halva och får mig hel.
Finns ju även många mer saker som gjort mig till den jag är, då jag haft och fått så oerhört bra möjligheter att rida/tävla/träna/utbilda/rida in andras hästar. Men i grund och botten är det tack vare mina finaste ponnysar som hjälpt mig hit idag! Undra vad jag hade vart utan dem.
DEM ÄR BÄST!<3
Kommentarer
Trackback
